Idag har jag registrerat “Bland rosor och törnen…” på ett antal olika listor och portaler. Varför kan man ju fråga sig och det gjorde jag också. Varför anstränga sig så för att bli sedd?

Det finns ett enkelt svar, i alla fall när det kommer till mig, och det är att jag vill bli sedd. Jag vill bli hörd. Det är inte svårare än så och jag antar att det är så när det kommer till de flesta människor. Vi vill synas, höras och bekräftas.

Så, nu återstår det att se om jag får några nya läsare. Jag får återkomma med rapport när jag kollat statistiken ikväll.

(Jag ska erkänna att jag dock inte kommer ifrån känslan av att jag står på ett torg och skriker åt de förbipasserande människorna; “Se mig! Se mig!”.)

♥ Veronica ♥

Läs även andra bloggares åsikter om blog, blogg, listor, portaler

Dagens citat: Alla människor borde behandlas som luft - något absolut livsnödvändigt. Stig Johansson (1936-)

Min älskade lilla unge är snart 5½ år och eftersom hon alltid har haft bråttom i livet så är hon självklart redan i den berömda 6-årstrotsen.

Lillan är en oerhört varm, omtänksam och omhändertagande liten tjej med ett stort hjärta. Hon är något så makalöst snäll att vi ofta får stoppa henne och be henne tänka på sig själv. Hon kan t.ex. ge bort allt sitt lördagsgodis till storebror bara för att vara snäll och för att hon älskar honom.

Hon avgudar små barn och är den på dagis som alltid tar hand om de små, pussar och kramar, leker och tröstar dem när de gjort sig illa. Behöver jag säga att hon ber om ett litet syskon varje dag? (Och det kommer det absolut inte bli.)

Lillan är oerhört lik mig i sin personlighet och i sitt humör. Jag känner igen mig själv så mycket i henne att det nästan skrämmer mig. Älskade lilla unge. Så mycket känslor i en sådan liten kropp. Ibland är jag rädd för hennes skull, hon måste lära sig att ta hand om sig själv också och inte bara om andra, för annars så kommer hon att bli som jag är. Den som jämt sätter sig själv i andra hand oavsett priset.

Lillan har som sagt ett temperament som är snarlikt mitt vilket innebär att hon snabbt kastas mellan sina känslor och hon tycks också känna lika passionerat som jag gör. Det finns inte många mellanlägen vilket är både på gott och ont. Idag känner jag att de här egenskaperna ger mig så mycket, jag kan verkligen känna och uppleva glädje såväl som sorg med stor intensitet. Trots detta så vill jag ge henne mellanlägen. Att se att livet inte alltid är svart eller vitt. Och jag tror egentligen att hon redan delvis har det och att det kommer att bli mer och mer så ju äldre hon blir. Att det inte blev så för mig hör nog samman med min uppväxt. Det här har jag och Pär diskuterat mycket och han tror detsamma, att hon kommer att få sina mellanlägen och hon kommer att se gråskalorna, för hon får så mycket kärlek och trygghet här hemma. Och hos övrig familj samt dagis för den delen.

De senaste två veckorna har hon varit enormt påfrestande. Det är tvära kast mellan känslorna och hon tycks slitas mellan att vilja vara stor och vilja vara liten. Lillan är sanslöst envis och viljestark. Har hon bestämt sig för något så är det så. Punkt slut. Hon är superkänslig, en blick eller ett ord som hon uppfattar som fel på något sätt resulterar i en tvärilsk unge som marscherar upp för trapporna och smäller igen dörren till sitt rum. Kvar står man som en fågelholk och undrar vad man gjorde fel. Man är omväxlande det finaste och bästa som finns till det uslaste som vandrat på denna jord.

Jag har ett närmast oändligt tålamod med mina barn, och andras för den delen, och det krävs oerhört mycket för att jag faktiskt ska bli arg. Men idag brast det och jag blev för första gången på länge riktigt arg. Så arg att jag skrek och grät.

Vi skulle upp och iväg till skola och dagis. Pär väckte barnen och ställde dem i duschen och jag fick 20 minuter till i sängen vilket var välbehövligt. När jag sedan steg upp och tog barnen ur duschen så började det. Lillan skulle inte få håret torkat och jag fick absolut inte under några omständigheter torka henne över kroppen. Här tog jag ett djupt andetag och tog fram pedagogiken. Jag förklarade, lockade och pockade. Det hela slutade med att hon i alla fall torkade sig lite hafsigt själv och jag tänkte att det fick vara så idag. Så kom vi till kläderna och givetvis så var det fel kläder. De var fula, äckliga och hon skulle minsann inte ha dem på sig. Jag erbjöd andra kläder, man får ju välja sina strider, men icke. Här kom nästa djupa andetag. Jag bestämde helt sonika att hon då fick ha de kläder som jag lagt fram från början och jag fick på henne klänningen under protester. Och jag menar protester. Skrik, panik, tårar och slag. Hallå?! Hon slåss? Hon som aldrig ens fått en smäll på fingrarna? Vi har aldrig någonsin slagit henne, så varför slår hon oss?

Spektaklet fortsatte med att jag bar en skrikande unge nedför trapporna och ut i köket. Gissa vem som vägrade berätta vad hon ville ha till frukost. Gud ge mig tålamod. Och jag andades igen.

För att summera resten av morgonen från helvetet:

- Lillan vägrar äta. (Får trots det tillslut i henne en macka.)

- Lillan vägrar borsta håret. (Jag orkar inte bry mig.)

- Lillan vägrar borsta tänderna. (Jag orkar inte bry mig.)

- Lillan vägrar ta på sig skor och ytterkläder. Hon sätter sig på golvet och bara skriker rakt ut. Jag blir helt galen då tålamodet egentligen tog slut tio minuter tidigare och får med tvinga på henne skor och jacka. Som hon slänger av och som jag tar på igen. Och igen. Och igen. Ungefär här blir det kortslutning i huvudet och jag springer skrikande uppför trapporna med tårarna strömmande längs kinderna. Jag andas några minuter och går sedan ner igen. (Tro mig, så här reagerar jag aldrig annars!)

- Lillan vägrar nu att gå till skolan och dagis. Hon sitter kvar där på dörrmattan och jag får lyfta ut henne genom dörren. Hon skriker och slåss och jag andas och andas. Astman gör sig påmind rejält vilket gör mig ännu mer arg och ledsen. Jag sätter en hand i ryggen på henne och liksom föser henne framför mig på vägen. Storebror är redan sen och jag är stressad. Då kastar hon sig framlänges och det ser självklart ut som om jag slänger ner henne i marken. Här rasar det sista och jag börjar gråta. På något vis lyckas jag lämna storebror i skolan och sedan går jag med lillan till dagis.

Tack och lov så har lillan världens bästa fröknar som tar emot oss i dörren med öppna famnen. De tröstar mig och de tröstar Lillan som nu är jätteledsen för att hon uppfört sig illa och dessutom fått mamma att gråta. Efter cirka 20 minuter så har hon lugnat ner sig ganska väl och jag går för att inte dra ut på det hela mer. Lillan vinkar i fönstret tillsammans med sin ena fröken och den andra fröken följer med mig ut då hon är på väg till den andra byggnaden. Vi pratar en stund om det svåra i att vara mamma och om trots, och det är skönt att känna att jag inte blev dömd, de vet att jag är väldigt lugn och har långt tålamod i alla fall. Hon sa till mig att det är bara ett barn som vet att det är så oerhört älskat och som känner sig så tryggt som vågar trotsa så. Och visst, så är det. Jag vågade inte trotsa när jag var så liten. Jag tog hennes ord med mig, men när jag gick hem så grät jag igen. Jag ringde till Pär eftersom jag var så ledsen och när vi pratat en stund så var jag lugnare även om hjärtat fortfarande gjorde ont.

När jag hämtade Lillan i eftermiddag var hon på strålande humör och allt hade gått hur bra som helst. Hon har varit glad hittills, till och med på 5-årskontrollen hos läkaren, trots att hon avskyr att bli “besiktigad”. Snälla Gud, låt det fortsätta så här resten av kvällen för jag orkar inte mer idag.

Jag vet att jag är en bra mamma, men jag känner mig inte som en bra mamma idag. Inte alls.

♥ Veronica ♥

Läs även andra bloggares åsikter om barn, trots, fem år, 5 år

Dagens citat: Barn är till en stor tröst i ålderdomen - och de hjälper dig också att nå den snabbare. Lionel Kauffman

Jag har blivit utmanad av fina Malve och självklart så svarar jag.

Tre namn du går under:
Vicky, Veronica och mamma. (Räknas mamma egentligen som ett namn?!)

Tre saker som skrämmer dig:
Olycka.
Sjukdom.
Ondska.

Tre saker du har på dig:
Mysbyxor.
Sovtröja.
Kofta.

Tre sanningar:
Kärleken är det viktigaste i livet.
Du lär människor hur de ska behandla dig.
Jag skulle dö för mina barn och min man.

Tre saker du verkligen vill ha:
Ett långt lyckligt liv för mina barn, min man och mig. (Och mina andra älskade!)
En riktigt sommar med massor av sol och värme i år tack!
En barnmorskeexamen inom några år.

Tre personer jag utmanar: Gabbiz, Krusmynta och Hosanna. Men som vanligt “får” ju vem som helst svara!

♥ Veronica ♥

Läs även andra bloggares åsikter om utmaning, tre saker

Dagens citat 3: It has been said that we need just three things in life: Something to do, Something to look forward to And someone to love.
Fran Lebowitz (1950-)

Jag håller på att gå ner i vikt och har nu gått ner cirka 18,5 kg på cirka 3 månader. En bra bit på väg men det är många, många kilon kvar. Det får ta sin tid oavsett hur lång tid det blir till slut eftersom det är enda sättet att behålla vikten när själva “bantningen” är klar. Jag kan inte säga att jag bantar, jag har snarare lagt om mina matvanor och vardagsmotion. Inom kort ska jag ta mig iväg till mitt närmaste gym för att börja träna. (Jag ska bara samla ihop en smula mer mod.)

Efter att ha läst en massa positivt om stegräknare så har jag idag beställt en sådan, en Omron Walking Style II Black, för att på så sätt mäta hur mycket jag faktiskt rör på mig och framför allt för att få extra motivation.

Det här kan man läsa om min stegräknare;

Omron Walking Style II Black

Denna nya generation stegräknare är någonting alldeles extra. Genom en helt ny unik teknologi kan du hänga stegräknaren runt halsen, lägga den i byx eller jackfickan och faktiskt även ha den i väskan. Den är validerad av finska UKK institutet vilket är ett bevis på dess enorma exakthet och precision. Förutom att räkna dina steg och hur långt du gått får du även veta hur många kalorier och hur mycket fett du har förbränt. Den har även en ny funktion som kallas “Aerobic Step” vilket innebär att den lagrar tiden när du anstränger dig lite mer än vanligt.

Funktioner:
Stegräknare
Distansmätare
Kaloriförbrukning
Förbrukad Fettvolym
Aerobic Step Funktion
7-dagars Minne
Klocka

Det här känns bra och jag tror att det blir en stor källa till motivation, nu väntar jag ivrigt vid brevlådan.

Har du något tips när det gäller stegräknare? Egen erfarenhet? Lämna gärna en kommentar.

Vill du läsa mer om stegräknare? Klicka här.

♥ Veronica ♥

Läs även andra bloggares åsikter om stegräknare, bantning, viktnedgång

Dagens citat 2: Jag är inte fet, jag är bara horisontellt disproportionell. Okänd.

Jag arbetar som sjuksköterska och i enlighet med våra hygienregler så får jag inte använda nagellack eller ha för långa naglar i tjänsten. Det är tråkigt, (men självklart en nödvändighet), då jag är väldigt feminin och älskar att ha långa naglar och nagellack. Lösningen är att naglarna får vara sådär på gränsen till för långa och att nagellack får jag ha på mina lediga dagar.

Hur som helst så har jag har shoppat loss på nya lack på Tradera för några dagar sedan och idag landade mina tre lack från OPI i brevlådan. De är så läckra i färgerna och de har dessutom roliga namn. De här köpte jag;

OPI - Cant help falling in love.

OPI - Bogota Blackberry.

OPI - Quarter of cent cherry.

Så snygga! Bildbevis kommer upp senare, jag tror att jag ska måla tånaglarna ikväll i “Quarter of a cent cherry“.

Visst kan man köpa lycka på burk!

♥ Veronica ♥

Läs även andra bloggares åsikter om nagellack, skönhet, mode, naglar, OPI

Dagens citat: Kom alltid ihåg att skönhet kommer inifrån… inifrån flaskor, burkar och tuber. Okänd.

En av dessa är när man står i kö till delikatessen och lillan plötsligt med hög och klar stämma börjar sjunga;

“Hela skolan står i lågor,
hoppas hela skiten brinner upp.
Rektorn skriker “hämta vatten”
Barnen bara hämtar mer bensin.”

Ehum. Senare den kvällen hade jag en diskussion med storebror om vilka sånger man lär sin lillasyster och ej…

♥ Veronica ♥

(Ps. Vill man sjunga den här eminenta lilla visa så finns det en del textvariationer. Jag bjuder på en. Ds.)

“Hela skolan står i lågor, hoppas hela skiten brinner ner! Mitt i röken sitter fröken, barnen bara häller på mer bensin! Fröken häng vi, rektorn spräng vi! nanananananananana!”

Läs även andra bloggares åsikter om barn

Dagens citat 2: Barn är otroligt duktiga på att imitera. Oavsett hur hårt man sliter för att lära dem hyfs, så uppför de sig som kopior av sina föräldrar. Okänd.

Jag bjuder på ett litet kåseri jag skrev år 2005, alltid roar det någon.

Många är de som tror att sjuksköterskeyrket är glamouröst. De ser framför sig en lång, slank kvinna i styrkta vita kläder som med graciösa rörelser svävar runt inne på en avdelning fylld med sjuka människor. Med en sval hand på en feberhet panna tröstar hon, lindrar och vårdar de som våndas i en hård sjukhusbädd.

Låt mig genast ta er ur den villfarelsen. Sanningen är snarare så här, sjuksköterskan är en liten, lätt överviktig kvinna i en pyjamasliknande vit dress som ilar runt som en liten skållad råtta på avdelningen med andan i halsen. Så särskilt sval är hon inte, snarare konstant mer eller mindre svettig. Och glamouren är långt borta när hon för andra gången inom en timme får sina sandaler och byxor nedkräkta. Hennes uppfattning om en lång frukostrast är att hon faktiskt hinner äta en macka på stående fot och sedan får man dricka kaffet under ronden. Lunchrast är ett begrepp hon hört talas om. Faktum är att ett mariekex till lunch känns som en trerättersmiddag på Grand Hotell.

Kärlek i vitt? Glöm det. Se istället framför er en kirurg med hybris, en stackars kuvad at-läkare, en ännu mer kuvad och förvirrad medicinkandidat och en lagom irriterad sjuksköterska hopfösta i ett allt för litet rum med noll syre och ingen luftcirkulation. Alla är klädda i vita pyjamasar och svettas ymnigt. Sjuksköterskan med sin kaffekopp i en handen och blocket i andra muttrandes över att det skall ta sådan tid att ronda sex patienter, kirurgen som läxar upp en gråtfärdig at-läkare, medicinkandidaten som ser vettskrämd ut. Lägg sedan till detta ett bakgrundljud där övervakningsapparaturen tjuter oavbrutet, patienterna larmar, telefoner som ringer och sängar/bårar som slamrar. Exakt hur skulle kärlek kunna uppstå i den miljön?

Apropå rond, vet ni hur man ser hur rutinerad sjuksköterskan är? Det är mycket enkelt, en ny syster fnittrar, blinkar med långa ögonfransar och säger ”javisst, självklart, det ordnar jag åt dig” i var och varannan mening. En luttrad gammal syster hon sätter sig, säger åt läkaren att han eller hon skall ordinera det, det och det medan hon ifrågasätter de senast ordinerade undersökningarna.

♥ Veronica ♥

(OBS! På förekommen anledning. Detta är min text som jag skrivit och vill du låna den så får du ge mig cred och länka hit. OBS!)

Läs även andra bloggares åsikter om kåseri, sjuksköterska

Dagens citat: Allt som en läkare säger ska man ta med en nypa aspirin. Ace Goodman (1899-1982

Vad jag lyckats med:

Komma ifrån det helvete jag växte upp och i skapa mig ett eget underbart liv där jag är fri från mina demoner.
Bli mamma till två underbara barn.
Hitta den stora kärleken.
Utbilda mig till sjuksköterska och få mitt drömjobb.
Lära mig att säga nej och att stå för den jag är.
Lära mig sortera ut de människor som bara tillför negativism till mitt liv.
Uppfostra mina barn till trygga, välmående och självsäkra individer.
Sluta att vara destruktiv.

Vad jag misslyckats med:

Att inse när jag blir utnyttjad.
Att inse när jag faktiskt är omtyckt.
Att upptäcka när någon är attraherad av mig.
Att älska och acceptera mig helt och fullt för den jag är.
Att lita på människor.
Att äta frukost.
Att simma ryggsim.
Att gå och lägga mig i tid.

Vad jag låtsas:

Att jag inte saknar min mamma och pappa.
Att jag är smal. Och snygg.
Att jag är intelligent.
Att jag är underbar och älskad av alla.
Att man inte blir tjock av choklad.
Att jag har 100% kontroll över tillvaron.
Att jag vet precis var alla mina saker är.
Att det inte är speciellt jobbigt att gå upp kl 05:00 när jag skall arbeta en morgontur.

Jag utmanar den som känner sig manad. Lämna gärna en kommentar och en länk så jag kan komma och läsa dina svar!

♥ Veronica ♥

Läs även andra bloggares åsikter om utmaning, framgång, motgång

Dagens citat 3: Success isn’t permanent and failure isn’t fatal. Mike Ditka (1939-)

Klippning och nya blonda slingor.
Färgning av ögonfransar och ögonbryn.
Ansiktsbehandling.
Manikyr och pedikyr.
Massage.

Jag är en snäll flicka. Jag behöver det här. Jag är värd det här. Någon?

♥ Veronica ♥

Läs även andra bloggares åsikter om skönhet

Dagens citat 2: Jag ser visst värre ut än vanligt idag. Fotocellerna grät när jag passerade de automatiska dörrarna. Russell Myers (193

De senaste dagarna, och framför allt under hela helgen, har det här i Skåne varit ett fantastiskt väder. Strålande sol, klarblå himmel och temperaturer på över 25 grader. Kvällarna har varit ljumma och som gjorda för att sitta på altanen och njuta av valfri dryck. Visst låter det ljuvligt? Fantastiskt? Rent av helt jävla underbart på ren svenska?

Och var tror ni att jag huserat då? Självklart, ni har så rätt så, på jobbet. Instängd i ett gigantiskt betongblock där jag jobbat och slitit som ett djur. Lördagen var särskilt avskyvärd, jag fick fem minuters frukost och ingen lunch allt medan solen och de blå skyarna häcklade mig utanför de smutsiga fönsterna.

Idag är jag ledig. En enda liten dag innan jag går på tre nätter. Tror ni att himlen är blå? Nej. Skiner solen? Nej. Är det 25 grader varmt? Nej nej nej.

Det är inte rättvist! Det är verkligen inte rättvist allt! Jag är en snäll flicka som betalar både skatt och tevelicens, jag hjälper gamla tanter över gatan och jag säger alltid tack när jag fått något. (Som den där lilla allmosan jag får från Region Skåne varje månad.)

Jag är inte det minsta bitter.

♥ Veronica ♥

Läs även andra bloggares åsikter om bitter, avundsjuka, sol, sommar

Dagens citat: Att leva är inte nog. Solsken, frihet och en liten blomma måste man ha. Hans Christian Andersen (1805-1875)