Linda Rosing ger graviditetsråd.
2009 november 5
Hej Linda! Grattis till blivande bebis!
Jag har en fråga, hoppas du vill svara. Vill själv gärna bli gravid, har försökt några månader men inget har hänt ännu.
Har fått massa tips om att äta Rosenrot, bidrottninggéle, vetegroddsolja mm. Dessa ” husmorsknep” ska enligt vissa hjälpa till. Du som är gravid med ditt tredje barn- har du tagit till några ” knep” för att lättare bli gravid?
Kram Lisa
Svar: Hej Lisa!En del har lättare att bli gravida än andra. Jag tror så här, vill man för mycket så går det helt enkelt inte. Utan försök att inte tänka så mycket på det så kommer det av sig själv. Det tror jag iallafall. I mitt fall har det funkat. Lycka till! L/RKälla: Linda Rosings blogg
Men vad bra, då vet vi. Hela hemligheten är att inte vilja ha barn, det är då man blir med barn. Tänka sig!
Ja då vet man.
Vederbörande blir säkert enormt hjälpt av det.
Med tanke på vilka frågor som ställs (t ex ”Jag undrar när ni kommer släppa vilket kön det är som har byggt hotel i din mage? Eller väntar du till media kommer ut med det?”) hur de ställs (särskrivningar, felstavat) samt svaren som ges (t ex ”Jag är 1,74 cm lång”) så skulle jag tro att både frågeställare och bloggskribent är av samma kaliber.
Fast nånting ligger det faktiskt i det. Det är ju inte den enda anledningen till att man har svårt att bli gravid men det underlättar ju inte iheller precis.
Tror jag är ett klassiskt exmpel på detta då jag graviditetshetsade mig till överproduktion av prolaktin (det hittades inga andra grunder än stress).
Det har tatt oss som längst nästan 3 år att bli gravida och jag tar inte illa vid mig när någon lägger fram ett påstående som det här. Nån liten sanning finns där ju.
Nej, det ligger ingenting i det. Inget mer än dumhet. Att ens komma med ett sådant påstående är så dumt att klockorna stannar och ofattbart kränkande för den stora majoriteten av dem som har svårt att bli gravida.
Hur mycket du vill ha barn påverkar inte din fertilitet. Punkt.
Why thank you for calling stupid! Ingen har väll påstått att det är den enda anledningn, eller? Du om nån borde väll veta att psykisk obalans påverkar hela kroppen, varför skulle det vara så omöjligt att det rubbar hormonbalansen då också? Det är ju ett stort antal saker som ska klaffa för att man ska bli gravid.
Sen ska man inte säga töntiga saker som skaffa hund så kommer bebisen m.m m.m till någon som kämpar. Vi fick höra så mycket dumt så det är inte sant. Men varför ta åt sig så, det är ju välvilja! Bästa är väll att inte säga något alls då man vet ju inte vad som sårar just den personen typ.
Jag tror inte jag är ensam om att känna att en del av våra fertilitetsbekymmer ligger i mitt eget huvud, det gör mig inte till en sämre person. Jag känner inte att det är mitt ”fel” att det tagit tid att bli gravid det är ingens fel, shit happens.
Nu blir detta långt men om man tar min senaste graviditet som exempel i över 1 år låg jag i med ÄL-tester och termometer osså det där pliktskyldigt påsättandet i babyalstrande syfte. Blev jag gravid trotts att jag (ja vi såklart men jag skrivr om mig nu så då blirdet jag) kämpade som ett djur för att följa alla konstens regler (kosttips, bastubad, kudde under rumpan osv osv)? Inte det nä. Så gav jag upp tänkte att det blir inte fler barn och kände att jag kan ju inte vara missnöjd för jag hade ju dom tidigare små knytena och jag kände (och känner) en enorm tacksamhet för att det blivit några alls.
Så jag slängde stickorna all världens väg och gömde termometern längs in i badrumsskåpet, slutade hänga på fertility friend och familjeliv var och var annan minut. Jag blev gladare, lugnare och efter 4 månader och en resa till Rom (lite förmycket rödvin och opera) också gravid.
Men visst Du får tycka (eller veta om du vill ha det så) som du vill och alla andra också för den delen. Jag står gärna själv på andra sidan och väljer att tro vad jag tror även om det är fel enligt alla forskare i hela världen och min enda bundis är Linda Rosing och henne är jag inget fan av!
Jag är övertygad om att psyket spelar roll i barnalstrandet. Och jag kan leva med att vara undantaget som bekräftar regeln för alla andra